Den handlar om författarinnans fattiga uppväxt med en älskad men alkoholiserad pappa, med en mamma som sliter och bråkar och ett antal mostrar som räddar i nöden och ett språk och ett tema som liknar Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Läs om hur det är att sitta på utedass på vintern, om när mor och dotter lånar den ena mosterns tvättstuga och blir påkomna, om varför Doris inte ler på fotona de tar varje år...
Det här är mina bilder. Min verklighet som jag, barnet,
och jag, den sedan länge vuxna kvinnan, ser den.
Någon annans bilder skulle vara just någon annans.
Kanske se helt annorlunda ut.
Hassan Loo Sattarvandis bok Still är en bok att hata, en våldsam tripp, en historia om förlorat hopp, en nutida ungdomsskildring, en berättelse om förlorad kärlek, en hopplöst instängd verklighet, ett besök i Blåkulla...
”Vem vill börja, frågade jag och Ivan sa att meckaren börjar och jag tände jointen samtidigt som Saladin sa, Du är bränd i skallen, bränd i hela jävla skallen, Foggy, Kom igen nu, Saladin, du vet att han lyssnar maich på dig – han fattar ju inget – han har alltid varit bränd i skallen
sa Ivan"
Helon Habilas bok I väntan på en ängel där inledningskapitlet vann Caine Prize for African Writing Den handlar om Nigeria, om ungdom och uppror och kärlek och våld. Varje kapitel skulle kunna vara en novell i sig. Huvudperson är journalisten och politiske fången Lomba. I första kapitlet skriver han dikter åt sin fångvaktare:
Herre, jag har haft avgrundssvarta dagar
Och blodröda nätter
Men de har dragit förbi, som vatten
Låt även denna dag dra förbi, varsamt,
Som en jämn sten rullar nedför sluttningen,
Nedför min rygg, min hud, som lugnande vatten
Vilken är din favoriteländesskildring?
No comments:
Post a Comment