Och vet inte vart

Långt innan uppsjön av alla böcker om äldrevården kom ut vann en sjuksköterska vid namn Astrid Flemberg-Alcala en novelltävling med boken Causa Socialis. Året var 1980 och boken var en nattsköterskas strama och lågmälda beskrivning av gamla människors tillvaro på en vårdavdelning. En berättelse som lever kvar långt efter att läsaren lagt boken ifrån sig.

Astrid Flemberg-Alcalas senaste bok Och vet inte vart är lika stramt och lågmält berättad som debutboken och har lika svårt att lämna läsaren efter avslutad läsning.

En vacker sommardag på Österlen får makarna Sal och Anna ett efterlängtat besked. Stugsemestern avbryts och från det fridfulla Österlen ställs kosan till Colombia där ett brödrapar på tre och fyra år väntar på sina adoptivföräldrar. Bröder som redan är märkta av en otrygg och svår tidig barndom.
Detta är början på en smärtsam resa där fyra personer förtvivlat försöker finna varandra.
En resa fylld av osäkerhet, förväntningar, kulturkrockar och den obarmhärtiga händelseutvecklingen som den maktlöse läsaren rasar mot.

Författaren är lika skoningslös i sin uppriktighet mot sitt alter ego som mot övriga personer i handlingen. Till stora delar är första halvan av boken dokumentär och självupplevd medan den andra halvan blir mera fiktiv och ytterst dramatisk.

Boken slutar där den började. Det vackra Österlen får åter bilda fond för en mamma och hennes tonårsson som trevande försöker finna varandra och där läsaren någonstans anar en framtid tillsammans.

Ett förvånat svar på mammans smått panikartade fråga om sonen inte ville hälsa på henne mer.
”Varför frågade jag det. Självklart skulle han komma tillbaka.”

Mona H